Dagens Middag!

Dagens middag, potatis med tre peppar sås, lingon och kycklingkebab/falafel.
Min pojkvän är lakto-ovo vegetarian, och jag tycker faktiskt (!!!) inte att falafel är speciellt gott, därav de två olika tillbehören.

Billig middag, då potatis som ni antagligen vet är snorbilligt. Vi använde fyra normalstora potatisar till denna middagen, vilket motsvarar ungefär tre kronor.
Såsen är en pulversås från Knorr, ca 13 kronor för tre påsar. Den skall enbart blandas med vatten, något som ju faktiskt är helt gratis! Till en portion används bara en påse. (det beror såklart på hur många man är som skall äta)
Kycklingkebaben kommer från frysdisken på Willys, och kostar 24 kronor för en påse. En påse räcker till fem-sex måltider.
Falafeln kommer från Hälsans Kök, kostar 32 kr, och räcker till två måltider för min karl.


Mätta blev vi, och gott är det!
Kan tillägga att vi brukar göra potatismos av potatis, men eftersom mjölken gick ut för fyra dagar sedan (utan att varna,himla tråkig stil) så blev det helt vanlig men ack så god kokt potatis idag.

När vi veckohandlar har vi ett speciellt system som jag skall återkomma till i ett annat inlägg.
Tills dess, ät gott och må bra fattiglappar och annat patrask!
<3

Fattiglapps-tips.

Det här med att inte kunna handla roliga saker.

Jag vet, kläderna i garderoben känns lika roliga att ha på sig som en sopsäck. Eller gardiner.
Faktum är att gardiner känns roligare än de där svarta, söndergådda byxorna längst in i lådan.

Och såhär är det, även en fattiglapp måste få unna sig något nytt ibland. Och med ibland menar jag ungefär en gång i halvåret. För handen på hjärtat, behöver du verkligen de där nya skorna? Den där "roliga" väskan, eller den där skitsöta nyckelringen?

För att få en tajt ekonomi att gå ihop, blir det ett MÅSTE att inte köpa saker om man verkligen inte behöver dem. Planera inköp.
Inte bara matinköp, försök inte nu.
ALLA inköp.

Känns det som om du alltid har på dig samma kläder?
TOUGH SHIT.
Nu skall jag vara lite hård mot er. Men vet ni vad?
Om ni har kläder hemma, och då menar jag om ni så bara har två par byxor och fyra tröjor, så HAR NI KLÄDER. Ingen annan bryr sig om huruvida du har på dig samma byxor fem dagar i rad. Så länge du är ren och faktiskt KAN gå ut, så kvittar det.
Jag har suttit hemma i flera dagar i sträck för att jag inte har haft ETT ENDA par byxor.
Det ni!
Inte fan lipade jag över det! Ok, kanske lite..
Jag fick snällt vänta tills pengarna kom, och jag kunde köpa ett par billiga leggings så jag hade något att ha på benen, så jag kunde gå ut.
Och det är det som är grejjen, det är hit jag vill komma:
Har ni kläder, så har ni kläder. Ni behöver inte mer kläder.
Går ett par byxor sönder, ta på dig ett par andra byxor.
Går alla byxor sönder, köp ett par nya. Men INTE förrän du faktiskt MÅSTE köpa nya.
Det gäller alla kläder, allt smink, allt!
Tar mascaran slut, köp ny.
Tycker du att den där nya mascaran på den fräcka reklamen verkar rolig och bara måste köpa den, trots att du har en fullt fungerande mascara hemma?
TOUGH SHIT.

När det kommer till onödig shopping gäller det att vara hård och orättvis. Det gäller att hitta det där jävlarannamat, den där självdiciplinen som ligger undanskuffad någonstans emellan njurarna och levern.

Om du är lycklig nog att få lite pengar över en månad, och bestämmer dig för att skämma bort dig själv genom att minsann unna dig något nytt, något som du verkligen velat ha, så gör det!
Det är viktigt att unna sig ibland, och åter igen, med ibland menar jag en gång i halvåret ungefär. (detta beror såklart på Er ekonomi)
Ett tips jag har när ni väl skall shoppa är, plocka inte på er saker i affären som ni tycker är fina, och gå direkt till kassan och köp allt.
Plocka på er det, gå runt i affären och titta på annat, och känn efter.
Behöver du verkligen det du bär på?
Vad måste du dra in på pengamässigt om du köper det där nya spelet för 400 kr?
Efter tio-tjugo minuter, brukar jag veta huruvida jag skall köpa det jag bär på eller inte.
Oftast blir svaret INTE.
Har man funderat på det ett tag, och låtit den där första "nyförälskelsen" över saken gå över, så känns det inte längre lika lockande att köpa den.
Ännu bättre är att lägga undan kläder/stuffz tills dagen efter. Då får du ännu mer tid på dig att känna efter.
För nej, du MÅSTE/BEHÖVER inte alls den där toppen just precis NU.
Världen går inte under om du måste vänta en dag.

Jag har sparat många slantar på att göra så. Det finns många tröjor/byxor/skor/sminksaker/spel som skulle ha bott här hos mig, om jag inte tänkte efter först.
Jag tänker alltid vad jag skulle kunna göra för de pengarna jag precis skall köpa en tröjja för.
Kostar tröjan 150 kr?
Det är halvvägs till ett gamecard. (mhm, jag spelar WoW, big woop wanna fight about it?)
Det är tre fyra öl på uteservering med kompisar.
Det är en pizza och myskväll med pojkvännen.
Det är ett besök på relaxavdelningen på simhallen.
Det är en resa hem till familjen.
Så vad vill jag helst ha?
Vad vill jag helst göra?
Och hur speciell är den där tröjan egentligen?


Vet ni vad man kan göra mer om man VERKLIGEN vill ha något? Jag menar sådär mycket att kroppen går sönder om man inte får det?
Man kan SPARA! *dundunduuun*
Fick ni rysningar nu?
Lite huvudvärk?
Äsch, oroa er inte. Jag återkommer till just sparande, i ett annat inlägg.

Tills dess, ha det gott i vårsolen mina fränder!
Ta på er den där tunnare jackan, eller vad fasen, ta bara av er jackan i några minuter, och njut av att ni inte fryser.
Ta med en vän till en fin plats, sätt er ner med en termos kaffe och en filt, och njut av vädret. Ta med er en kortlek, eller bara njut av lugnet.
För vet ni?

Våren är gratis! ^___^

Vem är fattiglappen?

Med en nystartad blogg kommer frågan, vem är jag?
Jag är 26 år, kvinna, bor i en medelstor stad mitt i Sverige med min sambo och våra två katter.
So far so good eh?

Jag är även studerande, och min enda inkomst är CSN bidrag+lån, vilket numer är 8900 kronor i månaden. Min sambo är även han studerande, och även han har CSN som enda inkomst.
Nu kanske ni tycker att jag bölar över pengar i onödan?
16000:- är väl inga småsummor tycker ni?

Men nu skall ni få höra!

Från januari 2011 fram till februari 2012 levde vi på endast ett studiebidrag+lån. Det vill säga, vi levde på 8600:- i månaden på två personer och två katter.
Vi tvingades spara in på precis allt vi kunde spara in på, då vi levde under existensminimum.
Men trots det, trots att vi behövde vända på varenda krona, planera ALLA inköp ner till ören, så levde vi bra. Vi levde, vi kunde hitta på saker, vi kunde äta gott.

Vi bor i en studentlägenhet, en etta med badrum, och våran hyra ligger på 4125:-
Vi har räkningar (who doesn`t) på ungefär 1300:- i månaden.
Vi skall äta också, något vi brukar göra för ungefär 2000:- i månaden.
Hur mycket hade vi över när allt detta var betalt?
Ca tusen kronor.
Tusen ynka små kronor, som skulle delas upp på viktigheter. Bindor, huvudvärkstabletter, shampoo, kattmat, och kanske lite roligheter.

Hur fasen kunde vi överleva på detta, frågar ni er kanske nu.
Kunde vi ens leva?
Mitt svar är, vi var tvungna att överleva på det. Vi hade inget val. Och utan val kommer jävlarannamma.
"vi är inga offer, det är inte synd om oss!"
Vi valde att överleva, att LEVA.

Med denna bloggen vill jag hjälpa, tipsa och visa Er därute, att det går.
Det går, även om det ser nattsvart ut.

Jag och min sambo har inte ETT ENDA LÅN.
Inte från släkt, inte från banker, inte från vänner. Inte ett enda lån.
Vi gav oss fan på att vi skulle slippa sånt, och tog tag i ekonomin mer grundligt än jag någonsin gjort förut.

Jag vill inte på något sätt malla mig med denna bloggen. Jag vill inte att ni skall klappa mig på huvudet och tycka att "fasen så duktig du är då!". Jag vill hjälpa.
Jag vill inspirera.
Jag vill ge råd, få råd, diskutera, tipsa, prata.
Jag vet att det är svårt att få pengarna att gå ihop. Jag vet att det är svårt att gå ifrån en livsstil där man faktiskt kunde unna sig saker, till en livsstil där man måste lära sig att vara nöjd med det man har.
Det är svårt.
Men det GÅR.


Så godvänner, om ni vill vågar och kan, så skall jag ge er de tipsen jag har.
Jag skall berätta om saker som har hjälpt oss.
Och förhoppningsvis inspirera någon av er.


För komigen, VI FATTIGLAPPAR MÅSTE HJÄLPA VARANDRA! <3